idakarolina.

vi alla har väl stött på olika typer av människor, tjejer och killar. jag har tänkt att göra en "undvik-lista" även om du troligtvis inte kommer undvika dessa typer - för du kanske kan förändra dem - eller kanske du förbiser dessa vackra egenskaper de har.

I. Killen som sätter dig på andra, tredje eller fjärdeplats;

Han charmar dig med vackra ord, han sätter dig på en slags pedistal, i början. MEN särskillt tillgänglig är han inte - men ett sms eller ett telefonsamtal ger dig ett léende på läpparna och får dig att tänka höga tankar om honom. Han är troligtvis "gift" med jobbet eller liknande. Ställer ofta in era planer, planerar saker som NI ska göra tillsammans, men aldrig blir av. Du väntar tålmodigt på att han ska höra av sig, är han tillgänglig för att höra av sig? knappast.

tips. hör inte av dig för ofta till honom låt han komma till dig, bli inte betuttad i honom för hans "upptagna" och "glamorösa" liv, tro inte att du kan ändra honom, det går inte. undvik helst denna typ, om du inte är en person som bara vill ha lite kul.. fast då såklart, på hans villkor.

II. Killen som aldrig ger dig en lugn stund - kontrollfreaket.

Han kanske charmar dig på dansgolvet, eller varför inte på bussen? Han är den pratglade charmiga och en kille som du alltid önskat dig öppen, glad och som ser väldigr bra ut också. Men även där finns baksidor, han kan få dig att lova saker redan efter andra träffen. Att han ringer dig 10 gånger per dag och 5 sms ibörjan kanske bara är gulligt. Men ärligt efter bara några dagar vill du kasta telefonen i väggen. Han är absolut inte den snåla typen, han bjuder ut dig på restauranger, lagar god mat. Fantastiskt, eller? För det han gör.. är att han låter dig inte umgås med dina vänner (OBS! kom ihåg.. ni har bara känt varann i två veckor nu.. VARNING!!), att du sover hos honom det MÅSTE du göra, för du har ju gjort det en gång innan.. annars gav du ju honom "falska förhoppningar".. och det är ju taskigt. Han påpekar ofta för dig att han aldrig kämpat så mycket för en tjej som han gör för dig.. och någon har aldrig fått honom att gråta.. så som du. BULLSHIT. Om du har en kompiskväll med dina vänner, räkna med att få 65 samtal från honom.. och att han tar reda på vart du är och kommer dit. Han påpekar ofta att ni inte ska gå för fort fram.. sen vill han att ni ska planera sommaren, tillsammans bara ni två.

tips. ärligt, vill du träffa honom nu efter de här? skyll dig själv.


kommentarer!


**självklart vill jag påpeka, jag är ingen manshatare.. detta är bara kul info från mitt och andras liv. och killar finns i många olika former, precis som vi tjejer och vem har sagt att min verklighet är den sanna?

så mycket känns hopplöst! ..har man redan gett upp? inte ens två veckor och jag ger upp? nej, jag måste hitta självförtroende och styrka någonstans.


hjälp?

vilka krav ska man ställa upp på som arbetssökande? minimumlön? vara tillgängig 24 timmar om dygnet.. för vad? man arbetar väl för att kunna leva, inte lever för att arbeta, eller?

jag kan faktiskt inte tänka mig att ställa upp på att arbeta för ingenting, jag har ett antal år av arbetslivserfarenhet, räknas inte det? eller ska man i dagens läge som arbetssökande gå med på vilka villkor som helst? jag tycker det verkar orimligt. hursom, att vara arbetslös är verkligen noll kul det också, man märker hur man hamnar bakom allt. sena morgonar, sjukt lata dagar, det händer ju liksom ingenting!

frustrerande, om inte! vi får se vart det slutar..

jag satt nu ikväll och funderade på hur man skapar kontaker, och vilka kontakter jag faktiskt skapat här i livet. i klassen, på krogen, vid busshållsplatsen, på bussen, över ett bråk, över internet.. ja kontakter kan man lyckas skapa överallt. frågan är sedan hurvidare man lyckas hålla dessa kontakter. jag tänker på mina vänner jag har idag, jag kan nog bara säga att jag har en vän kvar sedan jag var liten, som jag har kontakt med. vilket jag tycker är väldigt synd. jag tror att det krävs rätt mycket att man ger mycket själv om man ska ta upp en gammal kontakt. men i dagens läge har jag skapat de flesta kontakter vid äldre ålder, från gymnasiet och fram tills nu. är det en bättre chans för att vänskapen ska hålla, ju senare den kommer menar jag?

jag ser mig själv ofta som otillräcklig. på många sätt och vis. och jag vet att jag har tjatat om det i min blogg med.. tusen gånger ungefär. men det är inte bara från min sida känner jag också, man är ju två i saker och ting. varför ska jag då ha skuldkänslor över att inte hinna träffa allt och alla? sålänge man vet vart man har varandra, så borde tidsutrymmet inte vara nå problem. men vissa människor behöver jag i mitt liv lite oftare, och så är det för alla? men frågan är.. känner de samma för mig, som jag för dom?

min slutsats är att skapa kontakter är väldigt enkelt.. men behålla dem och bygga på dem är desto svårare, för det krävs arbete och det krävs engagemang, och det är inte ett en-manna-jobb.

alltså, jag tror min kropp har tappat sitt imunförsvar totalt. jag är nu superförkyld med världens äckligaste hosta. jag är så trött, har ingen matlust alls och allt känns bara jobbigt. jag har snart spenderat 4 dagar i en säng, utan minsta ansträngning men ändå så blir jag bara sämre och sämre. så den här gången har jag bestämt att INTE göra något förrän jag är helt frisk, påriktigt. alltså liksom, jag är ALDRIG sjuk. men så är det här i livet.

en rolig sak.. men den vill jag inte berätta om än.. vi får se hur det går!

känns som jag haft denna jättesjuka nu alldeles för länge, när det ena går över kommer det andra - min hals gör ont, hostar som en galning och förkylningen verkar inte vilja försvinna. så ligger här i sängen och kollar kung fu panda och dricker apelsinjucie.

nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv.

peaceout.

det är ett tag bloggen inte har blivit uppdaterad på! jag skäms, samtidigt som jag har behövt komma bort lite från allt nu ett tag. det har varit en mörk period med backar, och då är det uppförsbackar. jag har blivit sjuk och varit in på akuten samt blivit inlagd. men äntligen, nu efter en månad är jag tillbaka på mina ben. det är inte många utav mina vänner som vet vad det har rört sig om, men de som vet och har funnits där för mig, jag älskar er, that's it. jag kan inte vara gladare för att jag har er.

den här veckan är det fullt ös, sista veckan på jobbet - hjälp! vad ska jag göra sen liksom? framtiden känns oviss, men samtidigt känner jag mig så jäkla taggad för att söka nya upplevelser. imorgon ska jag träffa jens som jag inte träffat på år och dar, ska bli roligt! och på onsdag blir det en heldag med erica. på torsdag fyller mammsen år och presenten är redan inhandlad, och på fredag ska jag på inflyttningsfest hos jenny, roligt! samtidigt som jag ska jobba alla dessa dagar och hela helgen. men jag känner att nu har jag ork, ork att ta mig tid för vänner och för familj. leva ett ungdomligt liv och inte vara halvt i koma om dagarna och kvällarna. jag är lycklig, dels för dig samtidigt som det känner som jag funnit mig själv. jag lär mig så mycket, och mina erfarenheter växer och jag blir starkare.

nästa vecka är det en grymt längtningsfaktor till. men mer om det sen, jag måste ju hålla er nyfikna!

nu ska skojrtan strykas, samtal ringas och håret plattas. sen väntar en underbar skönhetssömn med alla dess smaskigheter som tillhör.

/eran ida.